Igår var en jobbig dag. Fick sammandragningar för minsta lilla. Magen blev stenhård, spände och lite molvärk på det. Bestämde mig för att lägga mig tidigt med en varm vetekudde på magen vilket hjälpte en aning. Natten sov jag oroligt mer över rädslan att något inte var som det skulle.
I dag känns det bättre och jag känner mig lite lugnare igen. Bebisen rör sig som vanligt och sammandragningarna kommer inte mer än ett par gånger i timman kanske? Jag har bestämt mig för att avvakta en stund men vid minsta tecken på konstigheter igen ska jag ringa förlossningen och höra med dem om vad de tycker. Har skrivit upp numret och har det på kylskåpsdörren utifall. Vi som har genomgått IVF behandling har ju något förhöjd risk för för tidigt födda barn så man ska nog inte skämmas över att vara lite mer orolig än de som blev gravida spontant. Men ändå... man vill ju helst inte vara den oroliga förstföderskan som ringer för minsta lilla krämpa.
Nu när det bara är 8 veckor var till BF så börjar jag känna mig lite tung. Promenaderna går inte lika fort som vanligt och allt blir så otympligt. Ta på sig skorna, strumporna, ta upp saker från golvet görs inte med samma smidighet som innan. Tänk att barnet kommer lägga på sig det dubbla i vikt nu tills det är dags.Hur kommer det kännas då?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar